Arvika 2.0

Idag har vi gjort nat av det mest textbook american there is: vi har vart pa the mall, rattare sagt Mission Valley utanfor San Diego. Egentligen ar konceptet ratt smart och det forvanar mig att det inte har kommit till Sverige an (Nej, Ullared raknas inte). Vi gick pa bio och sag College och forundrades over hur stor en ”small” coke verkligen ar. Jag ar fortfarande ratt jetlaggad och sover darfor svinkonstigt; igar kvall slocknade jag vid nio och vaknade i morse kl 8 och trots att jag fortfarande var trott kunde jag inte somna om.

Nu ska vi nog se en film (eftersom tv-tittande har i stort sett ar en omojlighet) och pa mandag blir det forhoppningsvis surfinglektioner. Och imorn kanske jag lagger upp en bild eller tva.

/M

So, efter manga om och men ar vi framme i Encinitas strax utanfor San Diego. Vi tog som sagt flyget fran Arlanda till Chicago dar vi vantade ett par timmar innan vi flog vidare till San Diego. Pa flyget mellan Arlanda och O’Hare hamnade jag bakom en 150-kilossnubbe som inte satt still langre an en kvart i strack under hela niotimmarsflygningen. Sen var SAS utbud av filmer, tv-serier och musik inte i narheten av lika bra som KLM, vilket gjorde det hela om mojligt annu mer outhardligt. Jag nojde mig med att se Be kind Rewind med Mos Def och Jack Black och agnade resten av resan at att parm-till-parm-lasa septembernumret av brittiska GQ.

Tidsskillnaden gor sig valdigt pamind nar man flyger till USA. Nar vi flog fran Arlanda var klockan 10.15. Flygningen tog nio timmar och fem minuter, och nar vi kom fram till Chicago var klockan dar 12.20. Fran Chicago gick flyget klockan fem och flygningen till San Diego tog fyra timmar. I San Diego var klockan sju nar vi kom fram, och nar jag igar gick och la mig kl 21 lokal tid hade jag inte sovit pa 24 timmar.

I vantan pa flyget i Chicago kopte jag septembernumret av amerikanska GQ och kunde snabbt konstatera att den ar way battre an sin engelska slakting. Artikeln 73 reasons the game is better than ever om NFL gor att jag nastan vill kopa en Sunday Ticket och ha tillgang till alla seriens matcher trots att jag inte forstar halften av alla regler. Glenn O’Brien slar fast att ”tracksuits and sweats worn at leisure or perhaps for air travel signal that one has given up completely on appearance and seeks only comfort. It’s an ugly american attitude” och asynen av foppatofflor, magvaskor, mjukisbyxor och for stora skjortor blir lite mer uthardlig.

Idag har vi gjort ungefar ingenting alls; sovit lange, gatt ner till stranden (dock inte badat med eftersom det har varit lite mulet), fikat, atit och sett pa tv, och jag gissar pa att morgondagen kommer se ut ungefar likadant. Ska forsoka fa in narga bilder ocksa.

Resan so far:

• Mest ghetto flygplats: O’Hare, Chicago
• Harigast: Anstalld pa matstalle pa O’Hare. Hon hade mer har pa brostet an vad jag har.
• Jobbigast pa tv: Alla 1-800-reklamer.
• Storst gransfall mellan service och pain in the ass: Anstalld pa Subway.

/M

Efter lite för många timmar på bussen har vi kommit fram till Uppsala där vi ska sova inatt. På bussen mellan Stockholm och Uppsala satt en kille och redogjorde klart och tydligt för personen i andra änden av telefonlinjen hur det hade gått till när han i helgen hade hamnat i bråk i en krogkö. Eftersom batteriet i ipoden var slut hade jag inget annat val än att lyssna, och det blev tillslut ganska enerverande.

Farfar och en av hans kollegor ska till Köpenhamn och lyssna på en föreläsning imorn, så vi delar taxi med dem till Arlanda. Den kommer klockan sju vilket betyder att jag inom en timme eller två borde gå och lägga mig. Det kommer antagligen inte att hända, men ändå.

I’ll manage.

/M

Jag ska försöka få ihop ett riktigt inlägg ikväll när vi kommer fram till Uppsala. Nu packning.

/M