Arvika 2.0

Först och främst vill jag bara klargöra en sak: Jag vet att jag stödjer allt som är fel med världen när jag köper mat på McDonald’s, okej? Låt mig va.

Nu till ämnet: Jag och Micke var på McDonald’s förut. Skulle köpa lunch. Inga konstigheter. Eller jo, förresten.

Visst, man behöver inte vara nobelpristagare för att kunna flip burgers, men kom igen. Så här lät det när killen i kön bredvid oss (som för övrigt såg ut som en tysk alpstekare med ljusa jeans, bufflig jacka, backslick och solglasögon med spegelglas) skulle beställa:

- Hej, en latte, en chokladmuffin och en *** (jag lyssnade inte SÅ noga). Jag vill ta med det.

Tjejen i kassan:

- Okej, ville du ta med allt eller?

HALLÅ? Vad tror hon? Skulle han ha sagt ”Nej tack, jag vill lämna kaffet här. Mes resten tar jag gärna med mig”.

Öh. Ibland blir man så trött.

/M

Dagens Baows

Dagens Ross

/M

Jag har försökt länge, men nu går det inte. Jag måste få vara en hater, om så bara i ett litet skitinlägg på en liten skitblogg som en ytterst liten skara bryr sig om.

Jag surfar ibland in på Cafés hemsida. Kollar runt lite och så. Ni vet. Där finns en del bloggar, vissa bra, andra sämre, men bara en som framkallar kväljningar. Den heter ”En ung gentleman” och skrivs av en 22-åring som heter Rasmus Löwenmo och är mer lillgammal än Stewie Griffin. Som sagt – jag spyr på den. Samtidigt så är det lite som med en bilolycka – man kan inte titta bort. Man kollar på, och i det här fallet läser, eländet.

Denna stora tentadag till ära hade jag på mig en skjorta med buttondown-krage, randig skolslips och en rugbytröja krängd över. För extra komfort hade jag till och med knäppt upp översta knappen på skjortan och låtit slipsen sitta alldeles lagom nonchalant. När det var dags för mig att besöka herrarnas blev jag således eskorterad av en tentavakt från salen fram till toalettbåset som jag lyckligtvis fick vistas ensam i. Jag är inte direkt van vid att bli eskorterad av människor, speciellt inte det sätt som förekom igår och som närmast kan liknas med en fångvaktare/fånge-relation.

Det var troligtvis denna ovana situation som gjorde mig så nervös att jag glömde att stoppa ned skjortan i byxorna när jag lämnade mitt bås. Synen jag möttes av i den sporadiskt putsade spegeln inne på herrarnas var i praktiken oerhört marginell. När jag gick in i båset syntes inte någon del av skjortan sticka fram under kanten på rugbytröjan, när jag kom ut från båset stack ungefär 1,5-2 cm av skjortan ut. Denna marginella skillnad gav ändå ett helt annat intryck än vad den nedstoppade skjortan gjort innan.

Kom igen liksom.

Kom igeeeeeeeeeeeeen.

/M

Dagens Ross är MTV i allmänhet och deras helgtablåer i synnerhet. Just nu är Life och Ryan på, och det handlar ju om Ryan Sheckler som är skateboardproffs och så vidare. Hans pappa är värst. Han ser ut som en steroidstinn nynazist och klär sig som en 20-årig beachbum från Australien. Och så använder han uttryck som ”wicked crazy”, ”mad hard” och så. Han lär vara över 40.

Neeej.

/M

Dagens Ross är Windows Vista.

‘Nuff said.

/M

Idén till de nya kategorierna på bloggen föddes under den senaste i raden av många konversationer jag har haft med Jakob under sena nätter. Kategorierna är Dagens Rós, Dagens Ross och Dagens Baows, och ska fungera som riktlinjer för vad jag tycker om… tja, egentligen vad som helst – nya skivor, gamla filmer och en liten bit av Polen. Ja, ni fattar vinken. Allt. Alltid. Vad som kännetecknar de olika kategorierna är:

Dagens Rós: Påminner mycket om sin nära släkting Dagens Ros som ju återfinns i många dagstidningar och är alltså något bra. Ska ni få ett omnämnande i min blogg så vill ni att det hamnar under Dagens Rós eller möjligtvis Dagens Baows, men vi kommer till det.

Dagens Ross: Det här, å andra sidan, är en kategori man inte vill hamna i.

Dagens Baows: Videon är motivering nog. Nuff said.

Slutsatsen blir alltså att Rós och Baows är happy places. You don’t wanna be Dagens Ross though.

/M – the biggest BAOWS that you’ve seen thus far